Skapa turbulens med hjälp av borstar, använd fjärrvärme – eller bygg en tunnel. Det finns flera olika sätt att skydda spårväxlar från vintervädrets makter.
Minusgrader, snö och is är ett gissel för spårväxlar vintertid. Snö från nederbörd, eller snö och is från förbipasserande tåg, kan lägga sig mellan räl och växeltungan i en växel och hindra tungan från att lägga om, vilket får stoppsignalen att tändas. Eller så kan omväxlande väder smälta snö och is – och sedan frysa vattnet till is igen så att stag samt drag- och kontrollstänger fastnar. Men det finns olika tekniska hjälpmedel för att förhindra att en spårväxel slås ut av Kung Bore.
Snöskydd
För att förhindra att snö lägger sig över växeln monterar man snöskydd. Det går antingen att klä in växeln med skyddskåpor på sidan av rälerna och en presenning mellan rälerna samt stångkåpa som täcker staggropen. Detta kallas snöskydd av modell inklädnad.
Det finns även ett snöskydd modell borst, vilka ser ut som upp-och-nedvända kvasthuvuden, som skapar ett fysiskt skydd mot snön. Samtidigt uppstår det vindturbulens bakom borsten, vilken lyfter bort snön och förhindrar den att den hamna i växelns rörliga delar. Dessa används på de ställen där man har problem med drivsnö i växlarna.
Eller så kan man göra det som de ofta väljer i Norge – bygga en hel tunnel ovanför spårväxlarna. Där kallas tunnlarna snøoverbygg, i Sverige heter det snögalleri, och de används på utsatta bansträckor.
Isdeflektor
Ofta lossnar is från tågen genom de vibrationer som uppstår när de kör in i växlar. För att förhindra att isen lägger sig i en öppen tunga så installerar man isdeflektorer som tvingar bort nedfallande is. Dels monteras kilformade sidodeflektorer på insidan av de yttersta rälerna, samtidigt som man sätter en större mittdeflektor inuti spåret.
Växelvärme
El-värmeelement som smälter snö och is monteras på de flesta svenska växlar. Dessa finns i olika varianter som värmer olika delar av växeln. Det finns till exempel långa värmeelement som värmer stödräler och växeltungor. En annan typ av element värmer utrymmena mellan glidplattorna. Så kallad staggropsvärme värmer upp stagen (det vill säga de stänger som motorn i växeldriven använder för att flytta på växeltungan).
De värmeelementen som finns i Sverige idag är direktvärmande elvärme. Det innebär att de kostar mycket att driva – elräkningen för uppvärmning av en spårvagnsdepå kan kosta drygt 250 000 kronor per år. Men det finns energieffektivare alternativ. Vossloh har nyligen utvecklat spårväxlar som, istället för att värmas upp av el, värms upp med värmeväxlare. Dessa kan drivas av allt från fjärrvärme till bergvärme, allt beroende på möjligheterna i omgivningen. Systemet kallas för TSR (Turnout Sandwich Radiator) och håller snö och is borta precis lika effektivt som direktverkande el – men har runt 70 procent lägre driftskostnad.